Laukkanen: Man ska inte stifta lagar som ökar faderlöshet

16.2.2018

Om moderskapslagen kommer i kraft, innebär det i praktiken att barn som kommit till genom fertilitetsbehandling får två bekräftade mammor, men ingen pappa. Antero Laukkanen, Kristdemokraternas riksdagsledamot och medlem i lagutskottet, föreslår att lagförslaget förkastas.

Lagförslaget kränker barnens rätt genom att slutgiltigt ta bort möjligheten till att få faderskapet bekräftat. Beslutsfattare ska inte stifta lagar, som leder till ökad faderlöshet. Man tar inte hänsyn till barnens rättigheter i initiativet och samtidigt bryter man ner den etablerade moderskapsuppfattningen.

Betydelsen och omfattningen för samhället har inte observerats tillräckligt under beredningen av förslaget. Man har bl.a. inte gjort någon utvärdering av verkningarna för barn. I utskottsbehandlingen föreslog Laukkanen, att man skulle ha bett om en utlåtande från grundlagsutskottet.

På lagstiftningens nivå skulle man även i fortsättningen behålla begreppet om en mor och en far. Även om moderskap även handlar om andra band, såsom psykologiska och sociala, ska man inte försvaga betydelsen av det biologiska bandet. Faderskap går inte att ersätta med en till moder.

I förslaget försöker man att likställa moderskapets bekräftande med bekräftandet av faderskapet. Detta trots att det inte går att fastställa moderskapet rättsgenetiskt, som bekräftandet av faderskapen bygger på i faderkapslagen.

Enligt den Europeiska människorättsdomstolen har alla människor rätt att känna till sin biologiska härkomst. I betänkandet har man inte bedömt förslagets påverkan i förhållande till grund- och mänskliga rättigheter väldigt kortfattat, och man har inte utvärderat slopandet av bekräftandet av faderskapen ur denna synvinkel på ett tillräckligt sätt.

Laukkanen påminner, att man på sistone har gjort förändringar i faderskapstalan för att utöka tidsbegränsningarna och domstolarna har gjort beslut som förpliktat till faderskapsundersökningar.

Man har ansett, att den part i lagstiftningen som är i sämre ställning, alltså barnet, har i grunden rätt att känna till sina föräldrar. Denna rätt har i huvudsak alla, oberoende av ålder eller livsskede eller om man är född i äktenskap eller utanför äktenskap eller om man har adopterats.

Om man tänker på uppbyggandet av barnens identitet, är det betydelsefullt, att man känner till sina biologiska rötter och kan binda band till sin biologiska fader. Rätten att få känna till identiteten av könscellens donator när man blir vuxen kompenserar inte detta behov.

Enligt lagförslaget krävs det inte  att personen som föder barnet är en kvinna, utan även en juridisk man skulle kunna vara mamma.

Moderskapslagens motiveringar är motstridiga med den i kraft varande translagen. Lagstiftarnas skyldighet är att se till, att lagstiftningen är tillräckligt precist, och lämnar inte medvetet oklara situationer för tillämpning.

Riksdagen kommer att behandla saken nästa vecka på onsdagen.